Dag 2 - Min Första Kärlek
Kärlek.. Kärlek kan vara så fint och underbart, men samtidigt a pain in the ass! Saknar dagarna när man gick på låg-/mellanstadiet när man sprang fram till första bästa tjej och frågade chans. Helst skulle man ha så många tjejer som helst på en och samma dag. När jag var mindre trodde jag att jag hade varit kär flera gånger och gått igenom både hjärta och smärta pågrund av några flickor. Men för ca. två år sen så träffade jag en kille. (låt oss kalla honom för William) En kille som fick mig att inse att jag inte va helt straight liksom.
Det började liksom med att jag blev helt bubblig i magen och började svettas såfort han pratade med mig. Och jag trodde att jag hade börjat bli magsjuk eller något, för ibland kändes det som att jag skulle bajsa i byxan eller något ;o Men sen insåg jag att den där skitnödigkänslan bara var nervositet. Jag hade blivit kär... I en kille. "William" var rolig, söt, sexxiii, snäll och omtänksam. Och vi var verkligen kära i varandra, jag till och med älskade honom. Vi hade så mkt gemensamt. Tiden tsm med honom var underbar. Saknar den tiden ibland faktiskt... Men, men.. tonårsförälskerser håller ju inte alltid.. "William" gjorde av en anledning slut efter ett och ett halvt år och jag vart helt förkrossad. Grät som en gris gjorde jag. Det är först nu som jag faktiskt har kommit över honom, vilket känns väldigt skönt! :)

Läste häromdagen någonstans en väldigt vis sak;
Du är inte rädd för att älska, du är bara rädd för att inte bli älskad tillbaka
Du är inte rädd för att försöka igen, du är bara rädd för att bli sårad av samma anledning
Underbar text, precis så som jag känner <3
xoxo
(Förresten, om ni vill läsa om en tjej som verkligen ääääääääälskar sin pojkvän kan ni läsa om henne HÄR haha)